020-25 00 25Telefontid till 22.00
Våra butikerNu på fem platser i Sverige!
Jämför (0)
    0
    0 kr

    Genom att fortsätta använda sajten utan att ändra dina browserinställningar godkänner du att vi använder cookies. Läs mer här.

    När du använder sajten och våra tjänster kommer vi även att behandla dina personuppgifter i enlighet med vår integritetspolicy.

    Lets Dance var mitt ­genombrott som pajas

    Efter tio säsonger med Bygglov i TV4 och med en tredjeplats i Let’s Dance är han snudd på folkkär. Bygghemma fick en pratstund med Willy Björkman i hans hemliga tillflyktsort i Strängnäs. Här har han ”gömt sig i buskarna för att göra musik”.

    – Här får man se upp för älgar och rådjur och sånt. Dom brukar stå på vägen här, säger Willy när han rattar sin stadsjeep på de slingriga och natursköna vägarna strax utanför Strängnäs.

    – Det är fint här. Men naturen är helt bortkastad på mig, jag är ingen naturgubbe.

    Nej, någon ”naturgubbe” är han inte. Willy, eller Bygglovs-Willy som han kallas i media, är en riktig urstockholmare. Född 1946 och uppvuxen i Aspudden under ganska svåra förhållanden. Fadern söp ihjäl sig när Willy var i sena tonåren, storebror dog i cancer vid arton års ålder och modern slog sig halvt fördärvad på en isfläck, hamnade i koma och fick sedan sitta i rullstol ett par år innan hon gick bort.

    – Morsan kom aldrig igen efter den där olyckan, säger han. Hon dog alldeles för tidigt. Vi kom jäkligt bra överens, hon var jävligt cool. Det är från henne jag har fått underhållaren i mig. Farsan var tung. Jag har stråk av det också, men det försöker jag tränga undan.

     

    Hembyggda instrument

    När fadern dog hade Willy redan flyttat hemifrån sedan flera år. Han hade gått ut nionde klass, var sexton år, hade fast jobb som bilmekaniker på ASG och bodde provisoriskt i en fuktig källarlokal. I samma källare inleddes även de första trevande försöken med popbandet, Greyhounds, som några år senare på 1960-talet skulle skörda vissa framgångar i de nedre regionerna på topplistorna. I början spelade man enbart på hembyggda instrument.

    – Vi var fattiga och hade inte råd att köpa nytt. Ville man ha något, fick man bygga det själv. Det gällde väl egentligen allt, minns Willy om ungdomsåren.

    Willy berättar att det var den tuffa och fattiga uppväxten som fick honom att börja skoja, skämta och musicera. Det gällde att ta vara på ljusglimtarna i en ganska så mörk vardag. Han blev en underhållare för att stå ut. Och artisteriet är en konst han har utvecklat genom åren.

    – Jag har alltid varit en pajas, konstaterar han. Och jag upptäckte ganska tidigt att det gick att leva på.

     

    Upptäckt av Robert Aschberg

    Det gjorde även Robert Aschberg. Upptäckte underhållaren Willy, alltså. Det var i mitten av 1980-talet och Willy hade efter att ha turnerat runt som musiker i många år halkat in som dekorbyggare på det nystartade Strix Television.

    – Robban sade att ’du borde vara framför kameran istället’. Det var vilda västernstämning och allt var tillåtet och jag tänkte, varför inte?

    – I Robbans program kunde det gå vilt till och jag fick hoppa in i sändning ibland. Jag var med i en dejtingshow, bland annat.

    Willy fick blodad tand, men det skulle dröja några år innan han var med i tv ”på riktigt”. Först etablerade han sig som en av landets mest anlitade dekorbyggare. Tillsammans med ständiga partnern Agneta ”Nulle” Eriksson byggde han dekoren för bland annat såpan Nya Tider, humorserien Hem till Midgård, dokusåpans urmoder Robinson samt Boston Tea Party med Filip och Fredrik. Meritlistan är lång.

     

    ”Rundningsmärke” i Let’s Dance

    2005 insåg TV4 att det gick att rida på Martin Timell-effekten och att det fanns plats för ytterligare ett byggprogram i kanalen. Matte Carlsson och Willy blev tillfrågade och långköraren Bygglov var född.

    – Min roll är att vara mig själv, och det är ju enkelt (skratt). Jag fyller ut tomrummen i programmet och är underhållare. Dom brukar inte visa i rutan när det är jag som bygger, bara om det blir galet. Matte står för det ordentliga och kunniga. Vi kompletterar varandra på ett roligt sätt.

    Efter fem års succé i Bygglov var Willy med i Let’s Dance 2010. Trots att han inte gillar att dansa kom han och danspartnern Charlotte Sinclair på tredje plats.

    – Det var då fick jag mitt genombrott som pajas, konstaterar han med ett stort leende. Dom tjatade som fan och till slut sa jag ja. Jag förstod ju att de ville ha med mig som rundningsmärke.

    – Men folket röstade på mig och Fyran var skitskraja att jag skulle gå till final. Jag med, faktiskt, jag kan ju inte dansa överhuvudtaget. Jag var rätt glad när vi åkte ut.

     

    Låtsnickeri är ett hantverk

    Det är ännu oklart om det blir någon mer säsong av Bygglov, berättar Willy. Under tiden passar han på att skapa något eget i det hemliga huset i Strängnäs (”skriv inte var det ligger, folk är så nyfikna”). Här handlar det om ett annat slags snickeri, nämligen låtsnickeri. Meningen är att det ska bli en skiva och en turné med ett band så småningom. Men det får ta den tid det tar.

    – Jag tillhör den konstiga kategorin av människor som läser instruktionsböcker. Om man bara jobbar på ytan så missar man saker. Jag klipper inte gräsmattan för att det ska bli fint, det skiter jag i. Däremot när det gäller musiken och jobbet, då är jag jävligt petig.

    Nej, Willy slarvar inte med hantverket. Visserligen är han en underhållare ut i fingerspetsarna, men för den sakens skull innebär det inte att det finns något pajasaktigt över denne framgångsrike mångsysslare.

     

    10 snabba med Willy:

    Bor: Högdalen i Stockholm/Strängnäs.

    Familj: Jag är väldigt god vän med mina ex.

    Kör: Chevrolet Trax.

    Äter: Entrecote, pommes frites. Kött och potatis. Inget jävla franskt rackel till!

    Dricker: Gärna öl. I nödfall vin.

    Artist: Just nu Yello och Laleh. Annars alltid Procol Harum och Rammstein.

    TV-serie: Nej. TV är en kreativitetsdödare. Jag tittar inte ens på mitt eget program.

    Dator- eller tvspel: Nej.

    Bästa egenskap: Snäll. Omtänksam.

    Sämsta egenskap: Slarvig.

      

    Text & foto: Simon Johansson